Just Breathe.

Alla är sin egen lyckas smed, lyder Renässansens ideal. Individualistiskt. Visst, så är det.
Har börjat njuta av små fina stunder i dagen, verkligen varit livets lärling för lyckans smed.

Funderar på litteratur, idkar det dock inte på samma sätt som i början av julen.
Funderar på sport. Idkar dock inte heller det tack vare det vardagliga och mystiska illamåendet.
Funderar på dags- och matrytm. Idkar absolut inte dem heller.
Funderar på att ta livet på det säkra, eller låta det flyta med strömmen? Idkar inte någotdera ideal.
Funderar på musik på allvar. Det är väl det enda jag ens försöker med.

Dödstrött med andra ord. På alla sätt. Vet inte varför. 

Samtidigt som jag mått väldigt bra på sitt sätt, levt varje stund och känt mig lycklig... Har jag tappat bort mig, och min vilja, vana, och ja tro. Sådär enkelt sagt.

Har ändå hittat mitt rättså rätta jag, och framförallt lärt mig att upprätthålla det. Kanske jag efter mig också hittar dom andra, som kan hjälpa till att orka med världsliga saker som ovanstående.

Live long&prosper!