Skola

Äntligen känns skola som skola, man måste ju till och med anstränga sig! ... 
Känns så mystiskt att vara "hemma" men sen är det ändå annorlunda än hur man kom ihåg det, 
hur det var före sommarlovet. Många små saker har ändrat, men så brukar det ju vara.

Fundrar förstås på positiva och negativa saker angående båda skolorna. 
Hittar små förbättringsvärda saker här, men inga som verkar vara så dominerande eller radikala.
Betyder också det att jag inte på något sätt kunde tänka mig tillbaka i andra skolan nej. 

Det är något litet som fattas. Kanske är det rutinerna. Troligen.
Det sägs att rutinerna är de, som gör livet varierande. Kanske jag har berättat det för er redan. Kanske har ni hört det någonstans. Men lite åt det hållet är det ju. 
Utan rutiner händer allt bara i en klump, man kan inte på lång sikt urskilja något specifikt. Då blir allt bara en lång rad med händelser, som inte har någon mening sist och slutligen. 

...Jah! Så känns det!

Saknar något förutsägbart. Saknar mina egna rutiner. Mitt egna lilla rum bland människor. Mitt egna lilla rum runtom mig, vilket berättar ifall jag vill vara ifred eller inte, för det är faktiskt jag och endast jag som kan bestämma det. 

Behöver något stabilt i någon form. Någon sorts grupp var jag känner mig trygg, och någon person man kan svänga sig till. Men som man inte svänger sig till alltid. En person man inte är för mycket med.
Det ska nog funka.
Mycket av detdär funkar redan nästan. 

Men ett liv eller en vardag i bara väntan känns väl inte så lysande. Vet inte vad jag väntar på, och vet i fakto att det är onödigaste man kan slösa sitt liv till. Uschdå. 
Men inget förhastat är dessutom rekommenderat.
Fy på den som hittat på såhär svåra regler för livet. 


Mycket bättre att endast göra vad man känner för. Och att feela kan vara bästa orsaken någonsin! 
Nu feelar ja publicera mitt blogginlägg och sticka ut, såå hejdå! PUNKT.