Såsom det mesta i livet, tar också det som beskrevs i förra inlägg slut. Det är intressant hur saker och ting gör uppror i ett så tidigt skede med mig. Många andra liksom går igenom enorma processer, medan jag tror att mina processer är enorma.
Nu ska jag inte tro så, för processer tar slut och så också det enorma. Det är kanske bäst att fokusera på sig själv bara. Ibland finns andra där först när man själv besökt den abstrakta termen där. Att finnas eller inte finnas där, för någon annan, men framförallt för sig själv.
Saknar verkligen tiden då jag själv räckte till för mig själv. Inget behov av att räcka till för någon annan, när man räcker till för sig själv.
Ge mig tid, mvh jag själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar