Att tävla mot tid

Det är roligt att utmana sig ibland. Efteråt brukar man fundera varför man överhuvudtaget måste gå och göra det, men det ger livet en viss stimulans.

Senast tävlade jag mot busstidtabellen, några minuter sedan. Jag hade ungefär två minuter på mig att äta middag och gå till busshållplatsen, eller så kändes det iallafall.

Vi slösar mycket tid i onödan. Vi har bråttom hela tiden, men slösar däremot tiden då vi inte "orkar stressa". Nu valde jag igen att ta bussen en timme tidigare, då har jag minsann hunnit läsa dagens tidning i lugn och ro. Så kan jag gå raka vägen till gymmet efter ett litet pass i skolan, behändigt!

Provläsning

En jobbig dag. Provläsning och panik. Ensamhet och ångest.

Det bästa var att mamma var hemma och tack vare detta kunde vi fara och åka bil. Jag fick köra för tredje gången, men bilen (Avensis) är automatväxlad, och därför lite för lätt att öva med.

Himla roligt ändå! Bilen är verkligen som en automat, och STOR. Hantering av bil är därför ändå gynnsamt att öva med den, före manualväxlad.

I dag övade vi främst fickparkering (utan närstående bilar förstås!). I praktiska teorin funkade det bra! Och så fick jag öva lite körhantering, lite högre hastighet och tajtare svängar. Kul! Och självsäkert, min grej definitivt.

Provläsningen gick sådär. Idkade fel taktik och utövade snarare panik. Få möjligheter till prat (såhär på en ledig dag) ledde till försök till virtuella konversationer med varierande resultat.

Främst missnöjd över mig själv. Måste utöva sätt att a) sova bättre b) orka mera c) ha mera tålamod d) inte tala så himla mycket! Eller frigöra min ångest andra vägnar.

Veckoslut

Jag hann redan känna skuldkänslor för att jag efter skoldag och tre timmar motion åt och somnade med sminken på här hemma. Nästa morgon mindes jag att förra veckans fem dagars veckoslut inte var något lov, utan rättså hårt arbete det med.

Nu är hela kroppen (och halsen) sjuk. Men mitt enda program är provläsning ♡ vill så tända ljusen vid skrivbordet, njuta av livet, läsa skönlitteratur, och skriva lite sånger mellan varven.

Ha ett bra veckoslut!

Finns inte där

Såsom det mesta i livet, tar också det som beskrevs i förra inlägg slut. Det är intressant hur saker och ting gör uppror i ett så tidigt skede med mig. Många andra liksom går igenom enorma processer, medan jag tror att mina processer är enorma.

Nu ska jag inte tro så, för processer tar slut och så också det enorma. Det är kanske bäst att fokusera på sig själv bara. Ibland finns andra där först när man själv besökt den abstrakta termen där. Att finnas eller inte finnas där, för någon annan, men framförallt för sig själv.

Saknar verkligen tiden då jag själv räckte till för mig själv. Inget behov av att räcka till för någon annan, när man räcker till för sig själv.

Ge mig tid, mvh jag själv.

Finns där

Det är fint att se att man finns kvar också då när så många faktorer tyder på annat. Det är fint att se att man har vilja, hopp och tro.

Det är fint att se att människor stannar kvar hur mycket jag än skulle skrika, vara arg eller vara sur.
Jag står nog för skiten som kommer i ombyte, men det har kommit så lite.

Det är fint att se att någon finns där, trots att idag inte var lika fint som igår. Att man kan tala, lugna ner, lära känna en bättre, lyssna. Men också vara tyst. Att någon kan ta emot ilska, stress, kluvenhet, bitterhet och framförallt krav på att bli sedd, hörd och svarad åt.

Det är fint att det finns där.

Joo-o

Vet inte ännu heller riktigt vem jag är, var jag är eller framförallt om jag är vaken eller sover.

Sista natten vakade vi och höll mini-UK, ungdomarna bara. Kom fram till mycket mer än i själva plenum ;)

Och såå. Nu är mitt liv en total kaos och jag vet inte om jag vill eller orkar göra det ena eller andra.
Jag vet inte om jag har rösträtt till mina egna beslut. Jag vet inte om jag är delegat eller suppleant i det som kallas mitt egna liv. Det varierar himla drastiskt, från stund till stund.

Buss

Sitter på bussen, och är högst troligen på en två timmars bussresa igen, inom loppet av några timmar.
Det är Ungdomens Kyrkodagar som gäller, och det ska väl bli bra.

Har fått raserianfall på grund av inkvarteringsmöjligheterna. Orättvisan i att pojkarna både förra året och i år får sängar att sova i, medan jag själv låg och frös på tunt underlag vid ett element under en kateder- med alla mina närvarande kläder på mig. Denna gång har jag möjligen en luftmadrass till och med...

Kanske kommer det bli roligare eller sämre än förra året, kanske ska man inte jämföra. Kanske ska man bara leva och inte låta ytligheter störa.

Ekonomi

Sitter vid mitt gamla skrivbord och läser ekonomi. Ekonomi boken, ekonominyheter, aktiekurser... Ekonomiflugan har satt slag på mig.

Vad kan man. I bland är man intresserad av ett, och i nästa tag av nåt annat. Hoppas bara på att mitt tålamod skulle räcka för motivationscykeln att draga ut lite på sina tag. Att inte helatiden behöva ändra om sin tillvaro för ett intresses skull.

Det är bra nu. Jag får det att funka, bara jag vill. Med allt från svindyra ytterjackor till musik. Det höjer på självförtroendet sånhänt. Man lär sig låta bli att emotta skit!

Den känslan

Vet ni känslan då allting tycks fara åt helvete? Inte föratt det halvkonkret skulle brinna upp i skärselden påriktigt, utan bara för att du själv tycker så!

Vet ni känslan då stressen lagras och klibbar sig fast som en blodigel på slemhinnorna i din hjärna? Om hjärnan har slemhinnor vet jag inte, så nu går det ju iallafall riktigt på tok!

Vet ni känslan då man bara vill stanna upp och ta en titt till snaraste historien för att ta fatt på nuet, men man hinner inte mitt bland brådskan?

Man skulle liksom vilja ta vara på alla stora händelser som står framför, men man hinner inte med. Inte ens i takten med sig själv.

Vet ni känslan då man bara vill skrika ut alla världens svordomar för allra minsta sak? Och då nya utmaningar förvandlas till omfattande risker.

Vet ni känslan då en dyr jacka man nyss beställt på nätet är av fel storlek och du inte vet vad du gör?

Och härmed; vet ni känslan då alla era problem bara är en lögn. Så pyttesmå i världsalltets oändlighet. Vem definierar ett problem och dess storlek egentligen? Jag ska nog ta kål på den!

Trevlig nybörjande vecka till er också! :D

Note to self:

H:fors

Äntligen en dag på stan. (Bara en eller två veckor sedan senast, haha)
Endast två dagar inne gjorde mig överlägset rastlös. I morgon blir det läxläsning! Eller kanske IKEA...

Det är intressant hur man ändras i denna ålder. För bara ett år sedan var jag en bohem musikentusiast, som bar gitarren med sig närmare varje dag i skolan. Men det hinner väl hända mycket under ett år. Pressen i att hänga ihop och höra till har tagit övervälde på mig. Personligen har jag främst sett det som en till möjlighet, hellre gilla/inte ha något emot än hata (ex. popmusik, popularkultur). Man får ett så mycket rikare innehåll för sitt liv på så sätt. Och visst, så har det verkligen varit, rikare och öppnare för nya äventyr! Men jag blir bara räddare och räddare för att jag försöker höra till och smälta in i popularkulturen, för att vara accepterad. Jag vill inte bara vara en kul typ man säger "hej" till. Inte bara snäll och söt.

Det att min "popularkultur" främst yttrar sig genom "högkultur", såsom besök på fina caféer eller restauranger (i dag blev det Kiila igen och så Café Strindberg) är bara personlig smak och omtycke för estetik. Men så vill man ju bevisa att man också klarar det man inte fötts till. Det är ett bevis på att man klarar sig i världen, trots att man inte skulle komma från en rik familj. Inte enligt mitt eget tycke ett bevis på piss i huvudet eller ett försök att kopiera någon annans livsstil.

Flera gånger verkar det ändå somom man MÅSTE vara den som man gett första intryck av. Att man måste stanna som densamma hela tiden för att ha fötterna på marken. Men så är det inte. Vi utvecklas och intresserar oss av olika saker ju. Dessutom kan det hända att man vill göra helt annat än vad ex. familjens värderingar lägger ram för. Konservatism är kanske inte det bästa alternativet i varje situation.

En fin dag var det iallafall!

Svenskis

Alexandersgatan

Vinterljus

Stockmann

"Påväg"

Såsom min energiska hund är jag hela tiden "på väg" (de facto är vi inte så ofta påväg), men vi är redo hela tiden, om det skulle råka hända sig. Om det skulle hända sig att vi skulle få möjlighet att gå ut på promenad, om det skulle råka finnad ork är jag redo.

Jag förstår inte att två ofrivilligt lediga dagar bara gör gott. Jag förstår inte att jag kan vila, om jag en gång inte orkar göra extra frivilligt arbete nu. Det är ju trots allt julLOV (hur många dagar har jag VILAT då?)

Jag brukar jämföra mig med andra. Främst med min mer eller mindre energiska kusin, som träffar sina vänner, arbetar och läser läxor hela tiden. Dessutom sköter hon hemma-arbete, motionerar hästar, slöar sig och festar. Hela tiden.

Vad gör jag? Inte så mycket. Somliga dagar något av ovanstående, men mycket sällan. Jo, också vila eller slöa sig hör till de mindre frekventa händelserna. Varför vila om man inte härjat först?

Om någon inte hittills förstått mina "nyårslöften" kan det just ligga i detdär med att härja. Jag vill härja tills jag orkar vila, påriktigt.

2015, var är jag, vad gör jag?

1. Jag aktiverar min förnäma vana att dricka ur vinglas. Alkohol fick jag nog av under nyåret, men vinglaset ger charm åt vilken dryck som helst.

2. Till näst aktiverar jag ovanan att låta bli tänkande. Nyåret började från den synvinkeln på ett bra sätt, jag lyckades verkligen med min ovana. 

3. Med dessa ord har vi välkomnat året 2015.

Som en före detta rättfärdig och perfekt ungdom, har jag nu blivit som alla andra? Kanske jag och min vinröda dunjacka därför straffades av ösregn på busshållplatsen nyss, jag tar emot mina konsekvenser. Men som ni kanske redan förstod, är jag innerligt trött på att vara snäll och söt, såsom hela 2014. "So last season!". 

4. Mitt förnuftiga jag beordrar mig att lugna ner.

5. Mitt fria(/nya?) jag ignorerar.

Vet ni hur skönt det känns att vara fri? Fri från sig själv. Att istället för att neka och kontrollera precis allt, istället för att dra sig undan för det mesta (som har med ungdom att göra), för att leka eremit och undvika sociala situationer med jämnåriga bara säga jo, jo, jo, ös på, ha roligt, lev livet!

För en stund vill jag undvika att undvika saker och ting. Jag undviker endast att undvika. 

Kanske mina vänner och bekanta får lära sig att känna mig pånytt, men där tror jag vi alla ligger i samma hav. Alla börjar vi väl om vårt liv på något plan nu vid årsskiftet. (Nyårslöften)

Jag läste nyss att nyåret är som en oskriven bok. Vi ligger nu på andra sidan. Kanske vi började med förorden, men nu har vi då 393 sidor kvar. Kör hårt! Och undvik endast skrivkramp! 

6. Jag aktiverar mitt pengarsinne. I det mån, att jag inte bara sparar och sparar, utan hellre expanderar. Så många gånger som jag låtit bli, då jag påriktigt hade behövt. Lär dig använda dina pengar perfekt alltså, eller hur gick det?

7. Städa, städa, städa. JAG VILL STÄDA! (Kanske jag inte är som alla andra ungdomar ändå ;) Jag vill helatiden utveckla och hitta på innovativa idéer vad beträffar inredning. Jag vill ha det fint och prydligt.

ÄSCH. Nu blev det för jobbigt. Jag vet inte alls vad jag håller på med, men jag kör hårt. Om jag först tar och lär känna mig själv på nytt, och så ser vi vad som händer. Ha ett super år 2015!