Min tid är inne för en förändring.
Någonting ligger djupt inpräntat, och den vanan ligger fel.
Jag har varit väldigt lat på att ta itu med mig själv. Lat på att kämpa, då den riktiga stunden är kommen.
Däremot har många andra gjort det istället för mig.
I väldigt abstrakta drag har jag fått all den hjälp jag vågat be om. Är tacksam för det.
Men nu vill jag drunkna i poesi, stå för en oinpräntad vana och pryda mitt liv med de allra mäktigaste och nättaste färger en existens kan ta sin formning i.
Jag har städat mitt rum, och det är nästan i prima skick. Borde bara orka städa en dag till. Borde bara orka träna lite mera magmuskler, springa lite mera, äta lite mindre.
Men framför allt är jag löjligt trött.
Borde bara orka sova.
Jag tror med andra ord att ingen människa kan ha det perfekt. Det hindrar mig ändå inte från att försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar