Dagar som går.

Blogginlägget vid namnet senast har varit så sent som att lösenordet i bakersta gömman av främre hjärnhalvan nästan tappats bort. 

Brevväxlingen har sen också dämpats med brevvännen. Vet inte hur det går därborta. 

Kaffet har blivit odrucket redan i hundratals timmar. Inget behov har hittats heller. 

 Äter endast lätt om skollunchen, och klarar mig fint. 

= Fastän jag inte har bloggat sen 23.8.13...


Har saknat Sibbo. Faktiskt. Men vet inte hur saker kunde vara bättre än nu. Är det överhuvudtaget möjligt? Nu har jag allt. Inte i så radikal grad, men såsom jag velat. 
Bara stormen lugnar sig mellan två parters innersta tankar och viljor. 

Har varit på lägerskola och varit på stuga. Levt ett av de snaraste/snabbaste veckosluten i mitt liv. 
Har kommit hem och varit som inget hänt. Kommer sakna ön under vintern, men låter det inte tynga sinnet. Inte ännu. 

För allt är ännu också fint. :)