Vad kul att hitta sig hit igen, inte alls tackade jag nej för att skriva upp "BLOGGA" på en minneslapp igår, för att jag skulle glömma det. Nej. Trots alla vanor och rutiner gick det alltså så.
Kanske helt rätt.
Nog för att datorn surrade ett tag igår.
Mest surrade nog mitt huvud och min städningsvimmel. Vet inte hur det är möjligt att på tre dagar, ensam få två hela rum se enastående olika ut sen förut. Inte alls sig lika.
Köket fick lite fixning på detdär praktiska fungerandet, enligt mig. Enligt mamma blev det en visuell samling på fina föremål- som tycks höra till ett köks basinnehåll.
Ja, detta räcker ju inte någonstans. Inte tio timmars städning och redning. Utan nästa dag ska hela vardagsrummet få en helt ny outfit. Som dock var planerat sen länge tidigare.
Trodde inte ändå att jag skulle klara av att flytta alla möbler ensam. Men är man tapper så är man. Och är man tapper så klarar man allt.
Om inte mer eller mindre än fem timmar ser ändå hela vardagsrummet ut på ett nytt sätt.
Soffan har flyttat hörn och vinkel, ligger nu under ett upplysande fönster och mot en tapetserad vägg. Därbrevid rymms trots allt bokhyllan, som trots sin storlek och tygnd håller på att rasa ihop snart, såsom alla andra bokhyllor i hushållet också.
Stereon har fått en ny tillvaro och datorn fick en lugnare arbetsmiljö. Vitrinet och TVn har också ändrats antingen kors eller raktöver, vilket ger en ny syn på hela världen känns det.
Belysningen är också en helt annan.
Är riktigt riktigt nöjd, fastän många praktiska och visuella detaljer ännu måste korrigeras.
Nu är också hemmet redo för hösten utmaningar!
Utmaningar i sig finns av många sorter. En är tillexempel att ta och leva varje stund, nu under hösten.
Att faktiskt tänka och känna efter vad man tycker och vill. Att lägga fram konkreta strävan och målsättningar känns bra, och att komma ihåg att man inte är ensam.
Ifall man lever varje stund, kan man leva varje stund på ett glatt sätt. Ifall detta fungerar, kan alla stunder vara glada, och alla minnen därmed få en klarare nyans på sin tillvaro.
Tröttheten kanske lättar, om man stannar upp varje stund och minut. Stannar upp bara för ett tag, och frågar "varför gör jag dethär?" är dethär nyttigt eller onödigt?
Istället för att springa svetten i pannan till bussen eller tåget i det hetsigaste delen av landet och stan, kan man tänka "låt dom andra ha brottom, jag är rätt nöjd med min tillvaro just nu, varför borde jag förstöra den?" Speciellt om man är påväg hemåt.
Till skolan finns det ju alla själ att vara försenad, eller hur gick det. Nej. Så gick det inte.
För ifall man hinner tänka efter varje stund och påriktigt är närvarande, borde inte sådanahär situationer överhuvudtaget förekomma!
Då har man redan hunnit tänka ut en plan B i förväg.
Har försökt lite med dethär att leva varje stund för sig,
men med att stanna upp blicka över en helhet.
Det har redan nu lugnat ner lite, och gett en sorts mening till livet.
Take it as a blessing, or take it as a test.
Whatever happens, happens for the best!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar