Första veckan.

Ännu också är jag helt enad om att första gymnasieskolveckan i mitt liv har innehöllt mera tråkiga saker än roliga. Inte rakt sagt tråkiga, nej så kan jag inte säga. Utan hemska i en mindre proportion. Äckliga och obehagliga. Förseningar och villovägar, äckliga svar på förväntningar och t.om. lite obehagliga situationer sådär socialt. Jag som brukar vara så öppen och social, har förvandlats till någon som ett vill skiljas från dom andra på ett icke synligt sätt, och dessutom till största dels behålla kvar det jag redan fått istället för att byta ut det till annat, nytt. 
Många pinsamma situationer, som överlevts stolt, men säkert också många fler på kommande. 

Jag har märkt att jag börjat använda klädesplagg glatt och lätt som jag två veckor tidigare kved om har blivit oanvända.

Lever i nåtslags djupt mellanstadie, i en knipa utan utgång känns det imellanåt. Frågar varför jag valt såhär, men vet att jag vore missnöjd med mitt andra möjliga val också.
Tror att jag får pusslet fixat, bara jag snarast hittar alla pusselbitar.
Testar på att lyssna på klassisk musik, och låter detta dammas på högsta hyllan i min hjärna. 
Dit ingen når. 

Sen igen, yttrade jag mig spela munspel, i en presentation för musiklinjens ettor. Alla tog en glad min på ansiktet och uppskattade det stort. 
Jag sa ju visst att jag spelar endast lite munspel. Munspel jag ärvt av pappa men aldrig spelat uppträdandes med. 
Därmed har jag nu fått en spark i baken och börjat spela munspel på allvar. Och dessutom märkt att jag påriktigt kan något. Kan spela sådär bara med hjälp av hörseln, som de flesta instrument. Nämligen genom HÖRSELN. 

Det blir nog bra. 

Ha det så fint!