FÖDELSEDAG!

Har man ju faktiskt bara en gång om året. Och jag har det idag. Det är jag glad över, fast inte det är någon stor grejj numera igentligen. Annat var det när man var liten, då skulle ju alla stressade släktingar, som flyger från hus till hus på märkvärdiga födelsedagskaffen sommaren igenom, hem till sig. Och så ännu kompiskalas och allt det. Allt skulle vara tip-top.

Idag vaknade jag första gången halv 6 på morgonen, steg ut ur ett natt-daggigt och urfuktigt tält. Tittade på min höger sida, såg en ståtlig mark med många byggnader, träd, och gräsmattor. Jag såg sommarsolen stiga första gången. Tänkte frysa ihjäl mig, bara när jag gick ca 50 meter för att göra mina bestyr i en bajamaja, som luktade 5 meter bort. 
Jag somnade om, vaknade till livliga och glada flickröster, ägda av små barn på läger. Kul va! 
Morgonmål på stallgårdens huvudbyggnads terass, nästan berörd av alla de 14 barnens sångkör.. "Ja må hon leva, ja må hon leva..!" 
Nu har jag väl kommit hem emellan. Jag har fått fira födelsedag i lugn och ro med familjen. God, saltig pannkaka och lite tårta. 
Får somtur stanna hemma i min egen säng över natten- undvika en genomfrysen rygg, som påminner mig om att ta varje steg föraktat och nogrannt. 

Horoskopet visade som det ska, och om tjugo minuter börjar Svt:s Skärgårds doktorn.
Bra musik, och fina gratulationer av kära vänner. Några speciellt fina <3 
Kan det vara bättre? Nej.