Mitt I Allt

Märkte jag att jag helt och hållet glömt att blogga! 
Måste tända datorn pånytt, och till min harm var den ofantligt trög.
Men
Somtur märkte jag också, att jag på sistone helt enkelt trott mig
orka tänka bara negativa tankar. Om jag rullar ner och kollar tidigare inlägg
på bloggen, är de otroligt tröga och tråkiga.
En, typ, dokument om någon finlandssvensk bloggare med saker i sitt liv liknande
mina, väckte mig upp. (Och fick mig minnas bloggandet.)

Har märkt att jag inte på knappt ett år har skrivit upp om mina mål, mina framtida 
drömmar och om närmaste dagarnas riktiga vilja.
Inte har jag därefter heller haft någonslags kontroll över min egen vilja, bara vilat i
det trygga, som jag någongång valt eller trott mig önska.
Har försökt kämpa för naturen och hälsan- och däremot tillbringat mindre tid med
andra saker såsom kompisträffar, musik och sådant, senaste veckorna.
Däremellan har jag glömt att leva, och bara följt dendär gamla goda skalan.

Dethär ska fixas med det som nu sker. Kontakterna flyger iväg, hobbyerna blir oregelbundnare och
när man väl är någonstans, förbereder man redan nästa stund. 

Alla är vi ansvarande över vår egen lycka. Och nu vill jag återlämna det goda och positiva som oftast brukar bubbla i mig, och också spridas åt alla andra.
Men det klara ingen av ensam. Inte kan myran hålla reda på hela stacken.
Den behöver andra också, sådana som piggar upp en 'misslyckad' dag!

Nu ska jag ta mig själv i nacken och sluta marra om trötthet.
Säkert blir man trött om man inte orkar tro på något annat.

Först ska jag krya av mig flunssan och göra planer om fina mål.
Onnellisesti Eksyksissä läst för andra gången! Fin bok. Passar in just nu.

Tack till er, som läser bloggen och håller hoppet uppe med sidovisningar dag för dag! Tack.