Efter fyra otroligt tröga dagar inne, i medverkan av fyra små promenader,, har mitt psykiska och mitt fysiska ådstankommit ett läge var ingendera trivs.
Bort med alla neddränkande näsdukar!
Känns somom allting craschat nästan så lågt ner som bara möjligt. Måste börja om på nytt. Radera alla brev i e-posten, tja, iallafall arkivera dom; Förbättra om min fysiska kondition, och dessutom börja meditera! Arg.
Inuti ett domnat och märkligt stillastående läge, försöker min kropp berätta att nu är det nog!
Men ingenting kan jag göra.
Varje litet försök på något nytt går åt fjansingen, crashar ner snabbare än försöket att komma upp.
Sjunga för sitt eget tidsfördriv gör halsen hes; Gitarrspelande är nästan utmattande, fysiskt främst; Datormaskinering förtrycker en allt längre ner än var den någonsin hunnit, men ändå gör man det.
Med små pauser trots.
Läst har jag faktiskt. Började igen på en ny bok..
Problemet är ju alltså det att jag hinner börja en ny bok tio gånger oftare än jag hinner få slut på en.
Måstet förvandlas till något icke-viljat.
Något skumt, nytt och intressant har jag iallafall märkt.
Jag vet på förhand saker som ska ske,namn på folk som kommer förbi förän jag sett bekantskapets ansikte. Då jag varken känner igen klädseln eller promeneringsstilen.
Har hållit på redan ett tag.
---------
För att lindra huvudvärken borde jag väl göra något annat, men om inget annat finns till göras?
En sak är klar.
Är totalt helt utmattad, utan särskild orsak.
Pga. konstant stress som jag inget bär åt.
Ja, det börjar väl märkas antydande till blogginläggets "form"/tröghet haha :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar