Smyg på dina tår, så tyst du bara kan

Samma linje fortsätter. Allt är igentligen okej, men allting hackar och backar ändå. Inget vill riktigt bli något. Förutom skolanarbetet och musiken. 
Tja. Läsandet och musiken. Mitt livselixir. 


Du ska smyga genom ett mörkt rum helt ensam mitt i natten.
En vind i en gammal lada. 
I nedre våningen sover någon sött och gott, det skulle du också vilja göra.
Men din uppgift är att gå över vindgolvet utan att någon hör dig.
Du får inte väcka dem där nere med knarret som oundvikligt uppstår av ditt smygande.

Nå iallafall håller du på att smyga. Sätter all kraft på det, försöker kämpa allt du orkar.
 Plötsligt går dina ben vika. Du har ingenting att ta i, ingenstans att gå eller fly.Inget kan du saken göra. 

Och då, just då du inte vet vart du ska gå vega, sover de där nere. Sin goda djupa sömn, som du inte fick störa.
Och du, du kan vara säker över, att ingen av dem kommer att hjälpa dig i din situation. 


Snart bär det av till PRG; Solen skiner och nåra mörka moln färgar himlen harmonisk med höstlöven.

Ha det bra ! :)