Inom skolan, kompisar, livet överhuvudtaget.
Man måste tänka 25 år framåt, för en liten minimal sak i dagliga vardagen.
Verkar helatiden hamna i enligt mig själv namngivna "Hot Dogar", då jag liksom är emellan t.ex. två alternativ.
Valet i och för sig behöver inte alls vara något stort, slutresultatet är oftast en lika stor kaos iallafall.
Men ändå tar jag allt på allra högsta allvar.
Jag tar igentligen allt på allvar.
Vissa säger det svartvitt, vissa kallar det någonslags vuxenhet. Jag är ju igentligen ännu bara ett ynkligt litet barn. Fast igentligen är jag redan nära steget till vuxendomen.
Jag bär ansvar över allting.
Vare sen jag skulle behöva eller ej, så är allt alltid lika viktigt. Om jag ens en enda liten gång mister ansvarstagandet, tros jag hamna i rena rama helvetet eller något ditåt.
Jag tar allt som en prestation.
Vare sen det var en liten humörsväng jag inte är nöjd med, ett gitarrsolo som under övning inte gått bra, eller ett enormt och viktigt prov... så har det minsta lilla också lika stor mening.
Somom alla hobbyn (övningsgånger) vore föreviga prov. Prestationer.
Inget destovidare för idag, haha ^^
Ha det bra ! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar