Om att låta känslorna komma ut

Här igen, 
Men nu med lite ljus i tunneln. 
Våren har trots allt börjat!  

Måste passa på att pusta ut, nu när det är en lite lugnare fas i livet. Man vet aldrig när kaoset börjar igen. Man orkar inte hålla andan hur länge som helst, utan måste andas in och ut ibland också. 

Under en lång tid har jag hållit andan, om man kan säga så. 
Men idag har jag övat på t.ex. just andning rent konkret, haha. 

Jag har under en längre tid lidit av ryggbesvär, en smärta som följer av stress och sittandet vid plugget. Framförallt måste det nog vara stressen som kanaliseras till musklerna - vilka förstenas som av ett trollslag. 
(Det är helt ofattbart hur hårt tryck - "tension" är ett bra och väldigt beskrivande ord, som kroppen klarar av under så lång tid). 

Därför har jag nu för första gången besökt en naprapat, som förhoppningsvis kan hjälpa mig att reda ut besvären. Just nu råkar jag ha en bra vecka, då det inte är så mycket plugg och inte heller lika mycket ryggbesvär, men ändå fick naprapaten så att säga avbryta mitt i, för att jag är så spänd och reagerar med att spänna mig ännu mer. Allt tar sin tid och jag får helt enkelt lära mig att slappna av en muskel och en kota i taget. 

Men det jag framförallt kände efteråt var en så enorm psykisk lättnad. 
Inte bara har jag gått omkring och haft en risig smärta i min rygg. En smärta som inte lättar åt vilket håll man än vänder sig. Men ångesten och oron som följer när någonting inte står rätt till. 
...
För första gången på månader lyckades jag gråta. Alltså att tårarna bara rann ner för min kind, så naturligt. Inte okontrollerat, men ärligt. Något jag saknat. 
Jag har lärt mig att hålla saker och ting åtskilda och utanför. Inte blanda in känslor, mest bara fokuserat på nuet och det viktiga. Rent sagt fokuserat på att överleva, en minut i taget. 

Det är en talang att klara sig under extrema förhållanden och i kritiska tillstånd. Med vettet och prestationsnivån i behåll, trots de försämrade förutsättningarna. Och när det blir långvarigt märker man hur mycket små saker, som man inte fått tid att processa, påverkar. Hur en spydig kommentar kan få dig att nästan tappa vettet. Rubba hela din existens och få dig tillfälligt ur balans. 

Detta är nog ett ypperligt (om än jobbigt) exempel på hur alla komponenter hör ihop på oss människor. Hur psykisk stress kan påverka den fysiska och rent konkreta existensen (trots att det nu inte bara är stressen som är orsaken). Allt går hand i hand, och att släppa ut stress och att få prata om sina känslor kan vara lika essentiellt som att dricka vatten, andas in syre och äta näring.
Det kanske bara inte tycks lika självklart.