03:03

Klockan 03:03, en lördag natt. 
Ligger i sängen och inväntar sömn. (med alla makalösa manicker uppkopplade - förstås...) 

Jämnar ut dygnet, lever om nätterna på helgerna och så mår man kasst om söndagarna. På måndag är man redan fylld av energi och nyfikenhet inför vad som komma skall, och sitter uppe pluggandes för att jämna ut dygnsrytmen. Sen rullar det på och man somnar kvart över 9 redan nästa kväll. 

Älskar mitt liv just nu. 
men det är skrämmande. 
många loose ends som jag vill reda ut. 
men det är egentligen mycket här i livet som inte är upp till mig! 


Vissa andra saker är däremot upp till mig. 
Fick ett fantastiskt spontant erbjudande idag. 
Känner mig för övrigt väldigt spontan och längtar efter tiden när man bara reste till andra sidan jordklotet utan att riktigt tänka sig för. 
Man är så invand i sina ramar numera. 


Vi får se om erbjudandet går i uppfyllelse, hoppas det verkligen. 
Samtidigt som det vore lite jobbigt (rent praktiskt men även psykiskt).

Lever i världens vuxenhets-fas nu. 
OBS OBS OBS! Kanske snarare mogenhetsfas. Är mogen nog att fattar att jag är 20 bara en gång, vilket nog betyder att jag är ute varje helg (blir rastlös annars) - fast jag inte tänkt mig det. 
Bland annat igår var en alldeles fantastiskt spontan utekväll i plugg-tjejkompisars sällskap. 


Tillbaka till vuxenheten. 
Har behövt klippa av navelsträngen - om man kan säga så. På de flesta plan. 
Det gör ont, men tycker nog mest det är lite skönt. Att få göra som man gör, utan att behöva fråga om lov hela tiden. 

Det kommer stunder då man plötsligt bara fattar att livet är mitt... Den där känslan man har som 15 åring när man ska välja gymnasial/yrkesutbildning... Vid 18 års åldern när man sedan ska fortsätta vidare. Det är trots allt nästan två år sen nu. Kanske dags för nästa uppvaknande. 
I answer to no man. 


Aja, 
det är lite tufft att växa upp också. Alltså riktigt jobbigt. 
Det har de flesta säkert märkt, fast man inte gett det desto större åtanke... 
Får se om jag vågar och lyckas hoppa på livets chanser och go all in. 
Det är så bekvämt att stanna. Bara sitta still och vänta på att livet ska börja. Fast man redan skulle ha hunnit leva halva livet klart under tiden! 

bästa kombon nånsin. spontan utekväll och kultur dagen efter.

Om att låta känslorna komma ut

Här igen, 
Men nu med lite ljus i tunneln. 
Våren har trots allt börjat!  

Måste passa på att pusta ut, nu när det är en lite lugnare fas i livet. Man vet aldrig när kaoset börjar igen. Man orkar inte hålla andan hur länge som helst, utan måste andas in och ut ibland också. 

Under en lång tid har jag hållit andan, om man kan säga så. 
Men idag har jag övat på t.ex. just andning rent konkret, haha. 

Jag har under en längre tid lidit av ryggbesvär, en smärta som följer av stress och sittandet vid plugget. Framförallt måste det nog vara stressen som kanaliseras till musklerna - vilka förstenas som av ett trollslag. 
(Det är helt ofattbart hur hårt tryck - "tension" är ett bra och väldigt beskrivande ord, som kroppen klarar av under så lång tid). 

Därför har jag nu för första gången besökt en naprapat, som förhoppningsvis kan hjälpa mig att reda ut besvären. Just nu råkar jag ha en bra vecka, då det inte är så mycket plugg och inte heller lika mycket ryggbesvär, men ändå fick naprapaten så att säga avbryta mitt i, för att jag är så spänd och reagerar med att spänna mig ännu mer. Allt tar sin tid och jag får helt enkelt lära mig att slappna av en muskel och en kota i taget. 

Men det jag framförallt kände efteråt var en så enorm psykisk lättnad. 
Inte bara har jag gått omkring och haft en risig smärta i min rygg. En smärta som inte lättar åt vilket håll man än vänder sig. Men ångesten och oron som följer när någonting inte står rätt till. 
...
För första gången på månader lyckades jag gråta. Alltså att tårarna bara rann ner för min kind, så naturligt. Inte okontrollerat, men ärligt. Något jag saknat. 
Jag har lärt mig att hålla saker och ting åtskilda och utanför. Inte blanda in känslor, mest bara fokuserat på nuet och det viktiga. Rent sagt fokuserat på att överleva, en minut i taget. 

Det är en talang att klara sig under extrema förhållanden och i kritiska tillstånd. Med vettet och prestationsnivån i behåll, trots de försämrade förutsättningarna. Och när det blir långvarigt märker man hur mycket små saker, som man inte fått tid att processa, påverkar. Hur en spydig kommentar kan få dig att nästan tappa vettet. Rubba hela din existens och få dig tillfälligt ur balans. 

Detta är nog ett ypperligt (om än jobbigt) exempel på hur alla komponenter hör ihop på oss människor. Hur psykisk stress kan påverka den fysiska och rent konkreta existensen (trots att det nu inte bara är stressen som är orsaken). Allt går hand i hand, och att släppa ut stress och att få prata om sina känslor kan vara lika essentiellt som att dricka vatten, andas in syre och äta näring.
Det kanske bara inte tycks lika självklart. 

Egentid

I snart en månads tid har jag fått vardagen att gå ihop. 
Jag har inget mer att säga! 
Är så jävla stolt. 

Oavsett vad som händer hädanefter så har jag äntligen lyckats! 
Leva ut studielivet och få saker gjort på samma gång. 
Bevara lugnet i ett kaos, som egentligen även går under namnet livet. 

Nu värker huvudet av en förkylning som aldrig hunnit bryta ut - "Din tid kommer" går förkylningen runt och nynnar på högt... Gör sig påmind men är inte i vägen... Allt för mycket i alla fall. 

Rödtjutet i min hand smakar plåt. Efter alla artiklar alkohol som förtärts under denna månad. 
Nu vill jag bara njuta av en 2014 års årgång rött, alldeles för mig själv. 

Har stängt av mobil och internet, inte för att jag vill veta hur många som saknar mig medan jag är borta från den moderna sociala världen. Därför att MIN tid är här, och mitt liv är min arena. 


Bra jobb ska belönas, och ambitioner uppnås en milstolpe i taget. Jag har nog kört förbi ganska många milstolpar utan att stanna, och nu är det dags att checka ut. Ens över en helg!

Ta det med min sekreterare, om någon har något att gnälla över. 
Det är fan inte värt att må kasst längre. Speciellt om man kan må bra! 

Pöss o krääm <3