Insikter på flygfält

Egentligen borde man kanske alltid sitta 5 timmar på flygfältet innan start. 
Det är inte alls så illa. 
Förutom när man skippat lunchen och vaknat halv 6 samma morgon. 
Och eftermiddagen som ännu var fri för storsinta planer går över mot kväll, 
och så var det med den dagens föresatser. 

Låter kanske klyschigt, men det kan vara bra att stanna upp ibland.
Och lära sig att hantera maktlösheten.
Bara sätta sig ner i en bekväm ställning och läsa en bra bok. 
Och acceptera att man intet kan göra. 

Kontrollfreak som jag är, var det en bra lärdom.
Trots att jag bara var påväg hem, till det andra hemmet. En flygresa bort. 

(Tänk att en flygresa på 40 min kan ta flera timmar ibland)

Men så är livet, speciellt när naturmakterna träder in. 
Icke att förglömmas eller tas för givet, att vi ändå lever här på jorden med naturens villkor.
Känns hemskt att flyga, med tanke på det.

Samtidigt som resande, helt tydligt, är av det goda slaget. 
Redan en helg borta kan göra under. 
Speciellt när det enda man gör hemma är att sitta fastklistrad med en lärobok framför näsan, och hundratals lagparagrafer som ska paras ihop för att uppnå något vettigt övergripande system. 

Under 5 timmars väntan på ett flygfält (3 timmar försenat plan, och resterande 2 h disponerat för plugg) hinner man ifrågasätta VAD man ens gör där överhuvudtaget, en och annan gång. 

Det är bra. 

Man hinner förbereda sig mentalt på en resa som kan vara den sista. Så kan det iallafall kännas när hela planet vinglar från sida till sida innan det ens hunnit lyfta. Halka, vind och dimma. 

Men här sitter jag och skriver detta inlägg och undrar med munnen på glapp vad man överhuvudtaget gör i denna tillvaro. Vad har jag gjort för att förtjäna ett så fint liv som detta? 

Kan bli lite sentimental över sånhänt. Livets mening osv...

Men det bästa och mest lärorika är ju nog just att komma tillbaka. 
Någonstans man tillbringat så många år. Av fruktan och av glädje. 
Någonstans varifrån man blivit fri, och kan välja att återvända eller åka iväg när som helst. 
Någonstans där historia blivit skriven. Om inte världshistoria, så livshistoria. 


Känner lite konstigt över det hela. 
Det är som att vara en gäst istället för boende. 
I sitt före detta hem, flickrum, men inte det man kallar för barndomshem.

Jävligt konstig livshistoria jag har, 
lite svårt att förstå den själv också.
Men här står jag nu.

Vem vete var jag står tillnäst.


Tankar om sentimentalitet, och insikter på flygfält.
Over and out. 

Livet handlar om så mycket mer.

Hej igen,

Det har hänt mycket och senaste helgen har varit fenomenal! 
Det är främst om det händer någonting då jag vill skriva något här, kartlägga utveckligen. 

Jag har tagit det lugnt senaste veckorna, eller snarare släppt ut mitt sanna jag och varit väldigt spontan. När skolan tynger på och man plötsligt får lite andrum mellan varven brukar iallafall jag gå lös. 

Har börjat tänka att det väl inte kan vara så jävla allvarligt heller. Det här med skolgången. Så många som hetsar upp det hela och gör det till livets största grej. MEN. Livet handlar om så mycket mer än så! 

Har verkligen försökt hitta en lämplig balans. Gillar ju att plugga.  Och det är fortfarande (på andra året av juristprogrammet!) svårt att veta när man räcker till. Hur mycket plugg som krävs för att man ska klara sig, om inte med bästa betyg så iallafall just klara sig.

Men så fort jag släppt in lite sociala kontakter i mitt liv och gjort saker har jag märkt en förändring. Kanske inte någon annan förändring än den, att livet inte längre känns meningslöst. Livet handlar fortfarande om så mycket mer än så. Och så är livet också alldeles för kort för att få kännas meningslöst!


Jag har nog fått kämpa lite på sistone, och vill tacka och säga förlåt till alla som hjälpt till och eller på något sätt drabbats av hur jag försöker hitta balansen, och lär mig gå på den tunna linan som skiljer åt skolgången från resten av livet. Det är verkligen en hårfin gräns. 


Förra helgen hängde jag med kompisar och nya bekanta, och i helg gjorde jag ännu mer av det! Känns fantastiskt. 
Och så har jag en massa kul program på kommande också, bland annat en veckas tentapluggande i Finland och en studieresa (igen) till Bryssel! Är dessutom lite taggad för julen, i smyg! För första gången någonsin, jag som brukar hata det mesta som har med jul att göra, framförallt julsånger. 

Denna helg har jag tillbringat i Uppsala. 
Eller fredagen var en hyllning till Stockholms nattliv. Tack till alla! Värdesätter verkligen när folk vågar visa att de bryr sig, utan sociala normer! Fast man inte tillhör samma "klick" kan man visst umgås! :) 

Så till Uppsala. 
Det skulle bara bli en 70-års tillställning hos familjevänner en lördagkväll, men det slutade med pendeln ner till Stockholm tidigt en måndag morgon haha! 

Så många nya och redan bekanta men allt närmare människomöten. 
Även så många minnen! Med tanke på att jag varit ifrån större delen av ifrågavarande människor (med väldigt stark koppling till både musik och min familj) i 10 år, trott att vi typ aldrig ses igen, men nu har hittat tillbaka! <3 

Älskar att kunna åka till en i princip "främmande" stad och bara hänga där hur länge som helst i princip bara för att man har så jävla bra typer omkring sig!

Himla spontant också. 

Inga detaljer här dock haha!
Men vill bara tacka och även tacka de som hjälp till under denna tuffa tid av allt för mycket plugg, och som tryckt på hur viktigt det är med sociala evenemang och människomöten. 

Flera människomöten nästa helg i Finland!
och sen nästa i Bryssel!!

Livet handlar om så mycket mer än bara plugg och en evig känsla av meningslöshet! 

Puss och kram, T