Detta har jag tänkt på

I vår sista obligatoriska kurs i modersmål skulle vi hålla ett ordentligt tal, under rubriken "Detta har jag tänkt på". Denna rubrik har vi i våra kompis sammanhang använt sedan dess, varje gång vi vill säga någonting som är av lite mera vikt. Som en varning helt enkelt; "detta har jag tänkt på..." och så berättar man vad man har på hjärtat.

Ja, jag har alltså vänner! Och vi diskuterar även allvarligare ämnen (t.ex. senast på motorvägen till Borgå med mig i ratten hade dom en hektisk debatt om abort på baksätet). Gillar mina vänner :)

Nuförtiden har jag flera vänner, men det kanske beror på att jag blivit närmare bekant med kompisar, och de har helt enkelt blivit goda vänner. Ju flera vänner, desto fler nyanser av inflytande. Ju högre jag prioriterar vänner på min lista, desto viktigare är det för mig att "hänga med" helt enkelt. Jag börjar lyssna på dethär inflytandet jag får från dem. 

Det kan ju vara bra ifall man får nya intressen, eller t.ex. kommer bort från en dålig vana med hjälp av stöd från vänner. T.ex. är det lättare att börja gymma tillsammans med en vän, än helt ensam.

Men just med t.ex. gymmandet börjar man lätt jämföra sig själv med sina vänner. Det låter kanske barnsligt, men nog tänker jag än i denna dag att mina kompisar är smalare än jag. Men tänker jag däremot på de positiva sakerna jag har, som de kanske inte är lika starka på? Mina muskler t.ex.? Om jag jobbar hårt har jag alldeles snart precis lika snygg kropp iallafall.

Om jag tänker positivt kan jag alltså åtgärda problemet med hjälp av de befintliga styrkorna i mig. Men om jag däremot fixerar mig vid ett problem, egentligen en alldeles naturlig detalj: att olika människor har olika kroppsbyggnad, hämmas min motivation och jag kanske låter bli att jobba hårt för min dröm eller min vilja (i detta exempel en snygg kropp). 

 Många gånger när vänskapsförhållandet blir allt tajtare, börjar man dela inte bara tankar och ideologier utan även vardagsrutiner. Man stöper sig egentligen helst i samma form, men det går inte. Min lediga dag kanske inte passar in då min kompis har ledigt från gymmet. 

Dessa är fakta som gör livet väldigt svårt att leva ibland. Hur mycket ska man lyssna på sina kompisar, utan att isolera sig genom att bara fokusera på det egna? Var går gränsen till att ett omedvetet eller målmedvetet inflytande vänner emellan blir för övermäktigt? När börjar man göra saker som inte passar en själv, bara för att ens vän gör det?

Trots att jag redan borde vara vuxen (vid grymma 18-års ålder) tycks problemen och tankegångarna bara bli allt primitivare. Kanske vi närmar oss livets egentliga mening, den primitiva kärnan i det hela, haha :D