Sportlovsskriban!

Nu är jag hemma. Tusans skönt att få sovet 14,5 timmar i streck!
Tände datorn för att organisera bilder men datorn ville inte. Datorn vill inte göra mycket annat heller, så nu har jag suttit här i två timmar och bara eldat åt kråkorna. 
Så kan det gå!

Sportlovet var fantastiskt. 
I synnerhet ifall jag annars måste ha firat det hemma och bara blivit galen som alltid under loven.
Jag blev tillfrågad som hjälppis bland 5 andra starka och sannerligen erfarna hjälppisar. Glad för det!

Allt funkade väldigt bra! Vi hade ett fint läger med en fin och hur ska man säga.. mogen grupp. En grupp som höll tyst då det behövdes, och utsatte sig för små nödvändiga risker då det behövdes.
Många verkade trivas väldigt bra, någon sa till och med "vad ska jag nu sen göra när jag inte mera är här" då vi packade ihop för att åka hem. Gulligt. 

Fast dethär sammanlagt var mitt tredje skribaläger, lärde jag mig massor nya saker. Också bara från det materialet som hörde till den officiella undervisningen. 
I alla mån har lägret vidgat mina vyer, öppnat ögonen, gett perspektiv och inspiration för att göra min egen vardag ännu finare! 
TACK.

Men trots allt dethär, var det ju nog helt trevligt att komma hem och få sova i egen säng. Inte behöva stressa för väckningen, och få komma ihåg skolan igen. Bästa medicinet mot skolstress verkade vara ett skribaläger. Enligt dessa ord var det alltså bästa utvilan för mig, speciellt nu när jag ändå fick en ledig dag innan skolan igen börjar!

Jag fick dessutom en sån ofantlig inspiration för sport. 
Både i och med OS, som största delen på lägret var väldigt insatta i. Därmed tittade vi på flera ishockeymatcher (+ skidningen och fotboll). Jag, som aldrig förr hade sett en ishockeymatch på tv men nog gillat att själv spela, blev intresserad och glad över Finlands vinster. Och såklart också besviken över förloranden, dock inte i så hög grad som många andra.

En kväll hade vi hela programmet utomhus, och några fotbollar hämtades ut på gården. Nå då var det ju jag som övade och spelade med fotbollspojkarna i två och en halv timme, genomsvettig.
Jag, som aldrig har spelat i något lag eller gått på en enda undervisningsträning.
Jag kan bara tacka det numera nerlagda lågstadiet Mårtensby Skola, för vad jag nu kan och hur glad jag blev över att få spela fotis med pojkarna.
Det gav en trevlig inspirations-, motions och självförtroendekick! 

Jag fick många nya bekantskaper, och med vissa konfirmander fick jag gå igenom också djupa diskussioner.
Roliga eller nå, mindre roliga skämt bland ledarkåren och dessutom många nya musikupplevelser!

Tack.