Något Konstant

Då livet har något hektiskt i sig, då åsikterna ändras inom sig själv, och då den som du någon gång trodde var du, plötsligt är nån annan- då, behövs något konstant.

Då du inte får grepp om vad som händer, vem som är vem och hur klockan går så fort. Dagarna bara skrider förbi, flyger ut genom fönstret trots att fönstret varit stängt redan i åratals.
Då behövs detdär konstanta.

Då du dyker i en enorm våg i havet, snarare sagt i en storm. Då försöker du att få grepp om något, som kan hålla dig ovanför ytan, något som kan hålla dig i liv. Du söker efter grepp om något hållbart. Något konstant.


Vad är då dethär konstanta?
Det är ett uppdrag som jag är villig att säga ja till. 
Ifall jag simmade i en enorm storm, skulle detta konstanta vara en boj, eller ett närliggande fartyg.
Men jag är rädd för sådana. Har alltid varit. 
Att simma fast i en boj eller hoppa på ett fartyg från vattnet skulle väcka en sådan ångest inom mig, som jag aldrig förr har sett. Ändå är havet det jag älskar mest av allt.

Hmm. 
Kan det då vara i en lite vardagligare situation på samma sätt?
Jag vill ta fatt på goda resultat, men är rädd för att anstränga mig?
Jag vill kämpa imot klockan, men är rädd för dess överlägsenhet.
Jag vill kämpa för en bra form, men är rädd för risken för ätstörning.

Då är frågan om att våga eller inte våga.

2x
Vi går vidare. (Pearl Jam-Alive)
Vardagen. Har du en lycklig vardag? Det har jag frågat mig ett tag sen, och ärligt kunnat svara ja. 
Nu vet jag inge mera. Allt bara springer förbi en. På ett villospår, som aldrig träffar mig. 
Behöver detdär konstanta. Detdär säkra, oförändrande, likformiga. 
Allting ändras, men rå nu tusan åt att allt ändras samtidigt va! 

Hoppet har  gått i dvala och samlar krafter för vintern. Vi andra, vi tappar bort oss själva i allt arbete som ska göras. Alla räkningar som skall betalas. Varför? 
Vad har vi nått då alla räkningar slutligen är betalda? Ingenting, vi har nått uppvägen till allt fler räkningar att betala.
 Detta påminner mig om en tja, en kort historia om en fiskare och en turist.(som temat idag i skolan!)
Turisten tittar förundrande på den sovande fiskaren, och frågar honom varför denne latar sig en vacker dag som denna, istället för att begära fångst ute på havet.
Fiskaren svarar lugnt att han redan har varit ute och fiska, fått en väldigt fin fångst dessutom.
Turisten förstår inte. Varför ligger han då här, om han en gång kan få en fin fångst!?
Fiskaren förklarar argsint, att han faktiskt redan har sökt sin fångst, han har fått allt han behöver. Han har gjort sitt jobb och nu kan han vila.
Turisten fortsätter fundera och kommer snart till en slutsats om att det faktiskt inte finns så mycket att söka efter mera. Då man gjort sitt kan man vara nöjd och inte sträva till onödigheter.

Bilden beskriver inte bara skoluppgifternas mängd,
utan också ovanstående tema. Fri tolkning!

----->

I all min tankfullhet, har jag nu tappat meningen för all den hög läxböcker jag har omkring mig. 
Tappat meningen för självdisciplin och strikthet överhuvudtaget.
>Vi behöver mål, som kan nås. Mål som leder till vila.
Jag har nämligen inte fått uppleva dess innehåll, dess motsats, dess innebärlighet. Nämligen livet.


Jag är i varje fall somtur på god väg. Och hoppet kommer snart att vakna ur sin dvala, det är ett som är säkert! :)

Tack till den som kämpat igenom hela innehållet !