Efter att ha köpt hela förra årets Elle-tidnings svenska årgång,
har jag hittat någon sorts ny inspirationskälla.
Ett bekvämlighetsområde.
I och med ett bekvämt område kan jag följa min vilja, och färglägga små drömmar till verkliga.
Tänker inte förvandla Lycka Till! till någonslags modeblogg, absolut inte.
Tänkte bara berätta att våren är här!
Kanske den inte är så radikal iallafall.
Något måste ändå göras. Kan inte fortsätta såhär;
utan att igentligen veta något om någonting.
Ty ännu mindre bry sig något om någonting.
Man ligger i en knipa, var enda vägen ut är förstoppad.
Borde liksom hitta någonting som påriktigt
är intressant. Sedan man väl nått detta, -undvika
att klistra sig fast hundra procentigt.
-------------------------
Hurdå byta om allt det obehagliga trevligt,
men ändå hålla sig borta från bekvämlighetsområdet
mesta tiden, bara för att börja respektera.
Borde göra massor, men borde vila ännu mera.
Känner inte mera behoven.
Borde kolla på det som ger mig gott, mera.
Men hur, då det onda skymmer en del av det.
Försöker skymma.
Hah, lyckas inte.
Borde kanske lära känna någon ny.
Men borde satsa på dom gamla.
Borde inte läsa mer, borde se.
Se världen som den är.
Inte som man tror den vara.
Filosofiskt vore det knappast möjligt.
Thah, har gått den redan länge.
Ty trots det, inte tillräckligt länge.
Borde inte vänta på att tröttna på ting.
Borde istället finna glöden för dem.
Borde kunna visa det för resten.
Borde kunna låta dem se, tyda, reagera.
Borde inte lägga några stabila gränser.
Borde i såfall kunna söndra gränserna.
Krossa, rasa över, blåsa
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
Jag låter mina fingrar sjunga sin visa.
Får se vad de har att säga.
Det är den tidens problem.
Nu måste jag bara vänta tills de har sjungit färdigt.
Sen kan de hålla tyst.
----------------
Tack för det.
Och tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar