Och så kom det inget oväder iallafall, tusan !
Istället är det somom tiden hade stannat. Naturen här runt är stilla, vinden har slutat blåsa och den lilla regnskuren som var påväg flög iväg med flyttfåglarna.
Efter att ha ätit lite (och nog igen vara hungrig) är man själv också helt kaputt. Hjärnan bara tänker inte det man vill att den ska tänka, mattaprovsövning går bara inte just nu, och allting verkar så främmande och konstigt, men på sitt sätt trevligt och omväxlande.
Det är i sådanahäna skeden en ny tid börjar. Det är nu man kan justera hurdant man vill ha saker och ting. Kanske man ska ta och skriva upp lite starkheter i sin egen personlighet, tänka på framtiden och spola historien lite.
Nu har jag igen ett tillfälle att stanna upp ett tag. Skönt.
-------------------------------------------------
Medan min påse med pistachnötter börjar bli tom, och jag märker mig gräva upp endast träbarraktigt, skalaktigt och saltigt.. ja, jag vet inte vad, istället för nötter med två skalbitar på, kom jag och tänka på hur mycket jag igen en gång har lärt mig redan i dethär skedet av dagen. Klockan har rört sig trögt framåt. Visst, tagit ettpar spurter, men ändå är den ännu också på "16"ns sida.
Somom jag fortsatt med skoldagar även om jag är på kort semester på stugan, och dessutom lever i en veckodag som kallas lördag. Alltså ingen vardag.
Förmiddagen har jag först tagit det lugnt, såsom i skolan. Och eftermiddagen har jag bara lärt mig nytt, och kännt hur energin smiter iväg medans jag fylls av inspiration i och med nya ide'er, som kan ge projekt för en lång tid framåt.
Tog många bra foton idag, varifrån jag fick största delen av inspirationen. Skall visa senare.
Men också människor, som kan göra så mycket med att bara vara dem själva, ger inspiration.
En här på ön, som varit här så länge jag minns, och mycket mycket före det också, träffade jag igen idag. Hon brukar vela ta mig in till henne. Inneterassen i hennes stuga har en magnifik utsikt över den delen av ön, och hon har helatiden koll över vem som åker iväg och vem som kommer för att tända stearinljusen om kvällarna, och njuta utav havsliv, där hon sitter i sin gungstol vid de enorma fönstren.
Hon är redan massor år gammal, vet inte riktigt hur gammal. Men det är något speciellt i henne.
Kanske är det visdomen, som kommit med åren. Kanske det bra skicket hon lever i, trots åldern. Kanske det hur hon alltid sitter där i sin gungstol och ber folk komma in till henne, fast hon säger att hon inte riktigt har möjlighet att komma hit. Här är hon ändå alltid.
Nå i varje fall, får jag varje gång mycket inspiration av henne, hennes visdomar och glada humöret.
Detdär goda som glöder i hennes ögon gång efter gång.
Några gånger under sommaren, har det gått ända till midnatt förän jag har gått och lagt mig i stugan, då jag vait hos henne och diskuterat om världen. Så trevligt har det varit. Så lite att offra, så mycket att få.
Rekomenderar alltså att ta en titt på andra med detdär respekterande ögat. Och fråga hur någon mår för att ni påriktigt vill veta, att någon som är er nära, har det bra.
Trevlig Lördag ! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar