Själv har jag iallafall under denhär våren och sommaren 2012, kännt mig väldigt ensam. Sådär allmänt ensam. Brukar inte se kompisarna, förutom i skolan, och höra av mig via internet (dagligen nog med vissa). Brukar vara mest ensam hemma, då mamma varit på jobb. Har inte riktigt heller någon där i närheten jag kunde se typ dagligen heller.
Men, nå den största delen som gäller i denhär "ensamheten" är det, att man vill bort hemifrån. Det är väl helt normalt i denhär åldern. Men när det inte alltid finns möjlighet för det, börjar man känna sig lite ångestfylld.
Jag jämför situationen till den, då någon tvingar dig göra någonting du inte vill. Själv går jag iallafall i lås och brukar lätt bli arg, utav det att någon möjligtvist använder mig till sin egen nytta.
Att vara hemma, inne, hela dagen lång, oberoende av hur mycket jobb man har att göra eller inte, gör eller känns inte bra. Iallafall i längden. Själv har jag måstat göra det hela sommaren.
Då mamma har haft jobb, har jag kommit till stugan endast med mommo. Nu under 'sensommaren' verkar det inte heller lyckas, och våra sommarplaner har annars också gått helt i kors.
Stugan är det enda stället jag känner mig trivas som bäst. Stan (Helsingfors) är också bra, för där ser man människor.
På stugan känner jag mig fri. Jag vill liksom ut i världen för att känna mig fri.
T.ex. ett åskmoln, kan skymma denhär känslan. Då kan dagen kännas lite svår och trög, för man har inte den fria, hoppgivande himlen över sig.
Jagvet, detdär lät lite dumt. Men så är det !
Jag har iallafall märkt att städande, såhär på sommarlovet, är ett bra sätt att skrämma bort denhär tröga känslan. (Känslan då man inte har något att göra, någonstans att gå för att känna sig fri, eller någon människa att umgås med).
Då man städar, behöver man inte tänka på någonting, och man gör samtidigt något nödvändigt !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar