Ohhojjajjaaa..

Den slöa, en aning dystra stämningen fortsätter.
Alla verkar vara jätte trötta, skulle bara villa bli hemma och sova hela dagen.. Ändå sitter man där och flinar åt varandra i en ring med kompisarna.. Lever livet. För det är nu det ska levas. Inte imorgon, eller nästa vecka eller år.

Väntandet är det dummaste man kan göra i vissa fall.
I vissa fall glömmer man bara bort att leva.
För att man kanske vill nå det perfekta. Man bara bygger och bygger på något man inte ens vet vad det ska bli. Och ingen ändring sker. Högst i dom innersta inre tankarna, som emellanåt kan vara svåra att nå.

Jag låter säkert som någon "alltvetande" just. Hade iallafall en sådan känsla. Försöker undvika sådant, då jag själv iallafall tycker det är störande då någon du känner talar så, fast den vet över hälften mindre än du om saken typ.
----------------------->
Detdär må berätta hur trögt det går i mina tankar för tillfället. Då jag börjar skriva ner något såndänt !
Men kanske det gör bra emellanåt att lätta på tankarna, bara för sig själv. Inte för någon annan. Leva sitt liv för sig själv och inte för någon annan, eller som någon annan vill.

I vissa fall tänker jag att jag börjar tänka/skriva för stora saker om livet. Det är ju helt onödigt !! Det onödigaste jag skulle kunna göra om jag skulle veta att jag inte skulle kunna tänka något tillexempel redan imorgon. Man vet aldrig vad som kan hända.
Därför skulle jag aldrig villa planera något fast.
Men det blir en liten konflikt i det då, jag gillar att planera så att jag har lättare att vänja mig i nya situationer. Men sen börjar jag göra tankarna för fasta. Och blir besviken och osäker om dom inte uppfylls.


Nu fick jag såndän dum känsla som är såndän lite spänd och äcklig här hemma. Kanske det är känslan då någon kompis/gäst/annan just har varit här, sen har den farit hem och så känns det alltid lika ensamt att vara med mamma och hunden här.
Men man vänjer sig vid allt.
Bara man inte tänker för mycket, såsom jag brukar göra.
Nu också skulle jag kunna ta livet lättare. Och inte tänka på sånhäna idiotiska saker.. Utan snarare på att vart mitt engelska papper har försvunnit, då det är min läxa till imorgon.


Nu har jag bara brist på eget rum. Överallt. Med kompisarna, hemma, i skolarbete och så vidare... MEN problemet är ju att jag inte har någonstans att gå, bara för att tänka.

KONFLIKT. Just sa jag att jag inte ska tänka så mycket på allt. Här sitter jag nu och producerar 0 i mina tankar. Då jag har behov för eget rum , men inte vill tänka för mycket.
Kanske det bara ska tänkas.. Inte läggas under mattan, som sedan på långa loppet blir så full att det inte ryms mera. Då först tänker man tanken " skulle jag ha bordat göra något lite tidigare?".


Slutsats:
Sano minun sanoneeni.
Nämligen nu ska jag till bastun, bara för att TÄNKA !