Denna milstolpe under resans gång börjar vara färdig-klappad och nästa vecka väntar nygamla äventyr i den finska skärgården.
Egentligen har jag inte riktigt kommit fram till något. Ingen slutsats. Inget svar.
Bara en hel jävla massa frågor, vilka jag dock känner mig aningen mer bekväm i än innan.
Att plötsligt (med en veckas förvarnings tid) bo själv i innerstan, med en väldigt tuff period i plugget och skakig period på hemmaplan, och dessutom med viljan att systematiskt (haha) växa som människa, har inte varit det lättaste förstås.
Prestationsångesten har fått mig att ligga i sängen flera dagar i streck, utan att vilja träffa någon. Har dock behövt den tiden. Att bara vara, själv. Fortfarande har jag alltid hört mig för. Undrat och letat efter något som ska hända. Jag väntar fortfarande på det där fenomenala (*ping, inside).
Det fenomenala händer väl lite hela tiden. Vissa dagar mer, andra mindre. Vilket gör det så himla svårt att iaktta. Att livet och all bra skit också händer, mitt bland det där eviga kämpandet.
Har funderat mycket. På vad jag måste släppa taget ifrån. Vad fan det egentligen är som gnager inuti. Det har bitit hål på mig så länge nu, att jag snart lär vara helt ihålig. Men så finns det alltid dagar ... händelser ... människor, som lappar hålen i min brustna själ.
Det är väl lite så livet funkar.
Och så kanske det inte heller finns något givet svar.
Ingen exakt människa, eller konkret sysselsättning som måste elimineras ur min livssfär.
Snarare ett sunt avstående från skit som inte gör dig gott, som du inte har lust för. Oavsett vad andra tycker. Ett nej, men i ett avsevärt tidigare skede av processen. Rakt på sak från första början.
Dessa är de dagar i livet då man måste börja fatta obevekliga/kompromisslösa beslut. Alldeles själv!
Sagt och gjort, och som anat känner min mamma knappt igen denna iskalla och rättframma tjej, som med orubblig min kan svara med kniviga kommentarer, utan hänsyn till eller åtskillnad av motpart. Vad ska det nu sen vara bra för? Ingen vet.
Ung och naiv. Svårt att avgöra vilka drag som frambringas av ren mogenhet för åldern, och vilka som fortfarande är en naturlig skavank/åkomma härledd ur den ringa åldern...
Väldigt mycket av det jag har, går emot mig just nu. Men kommer eventuellt vara till ödesavgörande nytta i framtiden. Vilken framtid? I vilken värld. I vilka skor... (trött på att avgöra mina dagliga val baserat på en framtid som inte finns än).
Existentiell kris much. Givetvis. Men ändå rätt kul att iaktta sig själv utifrån. Jämföra med året/n innan och se vad som har hänt. Inte mycket egentligen, men ändå allting.
Det jag lärt mig är inget jag kan sätta fingret på. Det bara finns där. Nu en egenskap och upplevelse rikare (?) än innan. T
Vårens känslor i låtar:
Jag Bryr Mig - Mwuana
Ten More Days - Avicii
Dolores (The Awakening) - Vargas & Lagola
För Någon Annan - Ambivalensen
Any Way You Slay - Mantua
Väntar På En Ängel - Oskar Linnros
